Dimmigt

Idag vaknade vi till en väldigt dimmig morgon,  jag hoppas det lättar under förmiddagen.

Gunnar är på jobbet... han skulle göra ett monsterpass, 06-18. Är lite orolig för hur det ska gå med barnen själv idag. Maya sover än... hon fick komma hem igår. Åt ingenting på hela dagen, endast 1 glas äppeljuice och så ville hon sitta i knät hela tiden. Jag hoppas att hon kommer vara piggare idag och kan sitta själv, annars är jag rätt låst. Hon hade fortfarande ont i huvudet igår, tack och lov inget mera kräks, enbart kväljningar. Läste att man kunde vara illamående när man fått hjärnskakning.

Imorn kommet iallafall mor hit under förmiddagen, känns så himla skönt :)

Nu ska jag fortsätta mysa med Nora, lite egentid :)

Jag kommer nog sova gott inatt...

Fick ju snilleblixten att dra barnen i sina pulkor till dagis imorse, bra uppvärmning inför gymmet tänkte jag. Herregud, va helt genomsvettig när jag va framme, både rann och droppade om mig, hoppsan! Är nästan 2,5 km till dagis, så inte undra på att det va lite småjobbigt :p
På gymmet var det lugnt, det va mest äldre människor där, vilket jag tycker känns bättre än smala vältränade brudar. Ja, alltid i början är jag sådär fjantig! Dock, när jag skulle träna med kettlebells, så stod det ju såklart en yngre förmåga av det motsatta könet där och öste gärnet. Nästan ännu pinsammare än en vältränad brud... Jag är väldigt självkritisk och skäms över min kropp, men jag låtsades som att det snöade och började leta efter rätt vikt. Antagligen såg jag så jäkla borta ut så han frågade om jag letade efter något speciellt, pinsamt... Kläckte bara ur mig "jag vet inte om jag ska börja med 12- eller 14 kg... Jag är nybörjare... Skyller allt på barnen över hur jag ser ut..." Det där sista fattar jag inte varför jag sa? Ännu pinsammare. Som tur var så va han väldigt trevlig och avslutade konversationen att jag snart kommer komma in i det. Körde inte riktigt skiten ur mig, tänkte jag skulle undgå skador denna gång. Så var det med det!
Hem och käka och fixa och dona lite innan det va dags att hämta busarna på dagis igen.
Tänkte först ta bussen tillbaka, att dra pulkorna ytterligare 2,5 km var inte jättelockande efter benpasset på gymmet. Men så kom den där envisa Anna fram, så jag gick hela vägen hem. Bytte till vagnen då jag tänkte gå till Lidl och handla lite. Efter handlingen konstaterade jag att det va punka (ovanligt!), fast på framhjulet. Värdelöst med dessa lufthjul! Ja, och att köra en vagn med punktering är ganska så tungt, ännu tyngre på oplogade vägar, phust!
Är rätt slut i kroppen nu... Nu återstår bara nattning av töserna, sen ska jag bara sitta med häcken lååååångt nersjunken i soffan, aaaah!
Maya avgudar "prinsessan Sofia" och älvor, det kanske syns?





Sviterna av RS-virus är...

Precis lagt mig bredvid lillkorven som numera bor i våran säng... Inte för att jag tycker det är mysigt, utan för att jag blivit lat och inte orkar springa upp 711 gånger på nätterna. Nu när hon är sjuk vaknar hon ännu oftare.. Hon somnade vid 20, och jag tappade räkningen efter att ha varit in till henne efter 5e gången. Täta luftvägar får hon jämt när hon är förkyld, ja, mer än andra med tanke på att vi alltid måste ta oss till jouren på eftermiddagen/kvällen för att inhalera luftrörsvidgande. Hon är mer infektionskänslig än andra barn, hon blir alltid sjukare än Maya vid förkylningar... Och ja, detta är efter att hon haft RS som bebis. Önskar att jag hade låtit Maya väntat med att börja förskola och att vi inte skulle vistats ute i affärer där det är mycket folk, men det sägs ju att det är lätt att vara efterklok.
Vi va upp till jouren innan de stängde vid 17. Förväntade mig inte att träffa en så tillmötesgående läkare (kanske var det för att han ville hem fort?)... Men ibland blir man överraskad minsann! Hur trevlig som helst, och förstående för en gång skull, halleluja! Först fick Nora inhalera adrenalin, sedan kom läkaren och sa att det va lika bra att hon fick kortison också, så natten skulle bli lugnare. Vet inte hur många gånger jag tappade hakan när han sa detta?! Har nästan alltid frågat om Nora kan få kortison istället för adrenalin, men många andra menar att det inte behövs... Vid såna tillfällen får man lust att be dom dra dit pepparn växer.
Läkaren sa även att om vi skulle behövs mer hjälp inatt, trots kortisonet, så kunde vi tillkalla ambulans. Jag sa att jag tyckte att jag tog någon annans plats men han mena på att det va bättre för Nora att slippa dras med fram och tillbaka till Skövde mitt i natta. Jag hade nästan lust att kyssa denna man, men man är ju en gift kvinna så sånt kan jag inte hålla på med ;) Han sa även att vi kunde komma tillbaka imorn om hon fortfarande va lika slö, då skulle han ta en ännu närmare titt på na.
Under tiden jag skrivit har Nora vaknat 2 gånger och varit ledsen... Feberdrömmar? Dock fick hon alvedon vid 18, fast det är ju förvisso 6 timmar sedan... Hepp, om jag skulle första få en blund eller två.