En dag med blandade känslor

Idag för 2 år sedan fick jag ett sms från Liselotte, ett sms som man absolut inte vill ha! Min finaste "lillasyster" hade råkat ut för en olycka, läget var väldigt ostabilt och man visste inte om Malin skulle klara sig. Gunnar fick ledigt från jobbet, vi åkte ner till Göreborg ocj Sahlgrenska... Jag skulle ta farväl av människan jag skyddat under så många år. Vi kom fram, Gunnar stannade i en annan del av sjukhuset medans jag gick med tunga steg mot intensiven. Kom in på avdelningen, möter upp Liselotte och gråter hejdlöst i hennes famn... Vi går in till Malin. Där ligger hon, med maskiner inkopplade överallt. Hon har bandage runt huvudet, det har blödit igenom. Tårarna rinner utan hejd nerför mina kinder... Hur kunde detta inträffa?! De har sövt ner henne för att trycker på hjärnan skulle minska, hon har massa slangar i både mun och näsa, en maskin hjälper henne att andas medan andra maskiner sprutar in olika sorters medicin i blodet om vart annat.
Det va här, just när hon låg där och va helt borta, som jag ångrar så mycket som skett vid ett annat skede i mitt liv... Vi hade ingen kontakt under ett par år, jag va helt iskall mot henne då när hon bad mig bli hennes syster igen... Man lär sig den hårda vägen ibland, jag fick lära mig att inte låta mig bli osams med någon för små petitesser, såna där världsliga saker ni vet.
Malin kämpade ytterligare i 4 månader, mycket verkade bli bättre, men hon skulle aldrig någonsin bli helt återställd. Men så kom dagen, dagen vi alla fasar för... Den 4e April 2013 somnade den vackraste ängeln in, den därpersoen som lärt mig så mycket om livet genom att enbart existera. Många personer förändrades i och med Malins bortgång... De förändrades till det positiva. Det gamla groll som en gång varit, det va historia, det va glömt... Det finns SÅ mycket annat att lägga energi på än att älta gammalt skit.
Jag har kommit Liselotte väldigt nära, och det är jag idag glad över.