Det här med övervikt...

 
 
Vet ni vad jag är rädd för? Såklart inte... jag är rädd för att träffa vänner som jag inte träffat på 2 år. Trots att jag vet att de inte tycker jag är mindre värd pga hur jag ser ut i kroppen så tycker jag att det är pinsamt ändå. Löjligt va?! Jag vill inte höra av andra att jag är större än förut, jag vet det själv nämligen. Att jag driver med mig själv är som ett slags självförsvar, tänker att då kanske inte andra gör narr av min vikt.. Blir förbannad när jag ser människor göra sig lustiga över andras övervikt. Vad vet de om varför just den personen är överviktig? Viss psykofarmaka kan leda till viktuppgång (nu äter inte jag några mediciner, utan jag har "bara" hetsätit och "njutit" av livets goda ting och tyvärr har jag inte superduperkroppsförbränning som en del människor har som faktiskt inte tränar). Läste för någon vecka sedan att stress och dålig sömn kan påverka viktnedgång. Och tro det eller ej, har inte stoppat i mig en jäkla massa skit under denna månad. Äter vanlig husmanskost och har hållt mig till att äta nå gött 1 dag i veckan, dessutom går jag flera kilometer varje dag, men det verkar liksom inte hjälpa... vad gör jag för fel?! Har inte råd att anlita en PT/kostrådgivare heller... men det är ju just en sån jag skulle behöva. Nån som pekar fingret i rätt riktning, nån som kan säga vilken sorts träning som ger bäst resultat på mig och min kropp. Jag tycker det är superkul att träna, men jag vet inte VILKA muskler eller delar av kroppen jag ska rikta in mig på? Jag har problem med ena foten och vågar inte belasta den för mycket, har ont i ländryggen  och har fortfarande jordens jäkla foglossning emellanåt och det gör så sabla ont när det hugger till!
 
Tror jag kom av mig... som vanligt.
Till mina vänner, jag vet att ni inte dömer mig över hur stor jag är, men jag kommer inte undan att känna mig obekväm i mig själv i andras sällskap.
 

Kommentarer:

1 Moster:

Men Anna, du måste nog försöka skita i vad andra tycker å tänker å försöka att tycka om dej själv, de utanpå har ju så lite betydelse det är ju hur man är som räknas. Din man å barn älskar dej ju som du är försök att ta in det i stället å kasta bort de ytliga. Kram från moster eva🤗

Kommentera här: