Misslyckad

Dagen har varit bra, först var vi med Lotta och Esmeralda och lekte, jag och barnen. Efter det bar det av till Råda för lite grill, chill och lek mrs bröderna Larsson 😍 Syndar har jag gjort också... med kosten alltså.

Känner mig uppgiven... så trött och totalt urlakad, inte pga av kosten alltså, gör fasen inget annat än att äta känns det som 😂 Jag är bara trött... Jag tänkte ordna en överaskningsfest för Gunnar, ett försenat 40års-kalas. Jag hade stora visioner om hur det skulle vara. Men som vanligt när man tänker att man ska göra något utöver det vanliga så misslyckas man... De flesta jag bjudit kunde inte komma. Gunnars mamma hade redan försagt sig angående överraskningsfesten fick jag reda på idag när jag ställt in det kommande evenemanget. Gunnar tyckte också det kändes tråkigt med tanke på det svala intresset... Jag bröt ihop fullständigt inför Gunnar då jag kände mig så jävla misslyckad att jag inte ens kunde anordna ett kalas för runt 40 pers. Jaja, inget att göra åt. Vi får väl gå ut på restaurang och äta något gött, tillsammans med barnen såklart.

Till råga på allt så berättar Gunnar att när han skulle åka iväg tidigare så mötte han våra "trevliga" grannar precis nör han kom ut på trappen... mannen i sällskapet utbrister "och så kommer den dör idioten ut precis såklart...". Vi har inte sagt ett ord till fanskapen på 1 år ändå så är de på Gunnar och kallar honom saker. Jag tar lagen i egna händer snart och visar vart skåphelvetet ska stå! Kan man få grannar till att bli vräkta? Vi trivs så bra här, men det är asen under oss som förstör hela trygghetskänslan. Jag vet inte vad vi gjort för att de ska hata oss så mycket? Sonen till paret va in på apoteket för ett par veckor sedan... han bytte till den andra kassan  är han såg att jag stod i ena. När kunderna i min kassa va slut så var det passande nog han som strax stod på tur i kassan intill. Jag så åt honom att jah kunde hjälpa honom då han utbrister "näheeej!" och tittar på mig med avsky i ögonen. Han och jag har aldrig haft något otalt med varandra, men kärringen till mamma har väl hjärntvättad den stackars pojken. Jag kan helt ärligt säga att jag kände sådana olustkänslor... jag kände mig så ofantligt hatad att det fick mig att känna sån ångest. Jag vet inte vad de är kapabla tillbaka göra? Fick panik när Nora smet iväg tidigare idag, det första jag tänkte va att grannarna under oss kanske hade gjort henne illa. Jag är faktiskt rädd för dom... alla 3... för det hatet de bär på är fan inte att leka med.

Ska väl lägga mig nu... har inte sovit mer än 5-6 timmar per natt på hela veckan. Bara det gör att man blir känsligare... och andvänder svordomar mer 😜 Om det finns nån gud har den redan straffat oss med djävulska grannar, inte alla grannar såklart, men det räcker med en familj som får en att känna rädsla! 

Kommentera här: