Dimmigt

Idag vaknade vi till en väldigt dimmig morgon,  jag hoppas det lättar under förmiddagen.

Gunnar är på jobbet... han skulle göra ett monsterpass, 06-18. Är lite orolig för hur det ska gå med barnen själv idag. Maya sover än... hon fick komma hem igår. Åt ingenting på hela dagen, endast 1 glas äppeljuice och så ville hon sitta i knät hela tiden. Jag hoppas att hon kommer vara piggare idag och kan sitta själv, annars är jag rätt låst. Hon hade fortfarande ont i huvudet igår, tack och lov inget mera kräks, enbart kväljningar. Läste att man kunde vara illamående när man fått hjärnskakning.

Imorn kommet iallafall mor hit under förmiddagen, känns så himla skönt :)

Nu ska jag fortsätta mysa med Nora, lite egentid :)

Hjärnskakning

Igår fick vi åka med Maya till akuten efter att hon blivit sämre och sämre under eftermiddagen. Hon klagade redan  är vi va på väg hem från dagis att hon hade ont i huvudet. Men det va när vi kom hem som vi förstod att något va fel. För det första ville hon sitta i min famn och Gunnar fick inte röra henne... bara där tyckte jag det va konstigt då det alltid är pappa som gäller. Hon satt och klagade över smärtan i huvudet, hon kröp ihop i fosterställning och snyftade om vart annat. Hon sa att hon mådde illa och ville kräkas, men inget kom. Jag frågade om hon hade ramlat på dagis, hon sa att hon ramlat av den stora sparkcykeln och slagit huvudet i asfalten. Vi ringde dagis och frågade, men det va ju inte samma personal då som det va på förmiddagen. Dock sa pedagogen det att det är många barn som brukar ramla av sparkcyklarna men att det inte brukar vara någon större fara. Känner ändå lite såhär att barnen borde ha hjälm på sig om de ska åka på såna. Maya har alltid hjälm på sig när hon använde  sparkcykeln här hemma. Jaja...

Väl inne på akuten så kräks Maya. Hon är trött och orkar knappt hålla sig vaken. Personalen på akuten sa att de i vanliga fall brukar skicka hem barn som slagit I huvudet då det inte brukar vara några större fel på dom. Men de såg att Maya inte betedde sig och agerade normalt. Så det blev några timmar på akuten här i stan i väntan på att slussas vidare till Barnavdelnigen på sjukan i Skövde. 

Då det är Gunnar som har körkort så blev det han som fick köra till KSS. Natten hade varit lugn, men när Maya vaknade och började röra på sig så kräktes hon. Fick sms av Gunnar alldeles precis nu att de får stanna till minst lunch, sen får vi se. 

huga..

Går fortfarande omkring med denna jävla ångest. Känslan av att känna sig kvävd samtidigt som det känns som att bröstkorgen ska sprängas och kroppen splittras i tusen delar. Anstränger mig hårt varje dag att försöka agera normalt... vissa genomskådar mig, andra inte.
Igår var det så illa att jag fick ringa hem Gunnar, jag klarade inte av allt själv. Imorn ska han åka till Danmark, och det behöver han verkligen! Han är i ungefär lika "bra" skick som mig.
 
Lägenheten vi ville ha kommer vi antagligen inte att få.. men det är ju som vanligt, dumt att få lite välbehövlig medvind när man behöver den som mest.
 
Den ljusglimt jag har att se fram emot är att mamma kommer ner närmare slutet på månaden. Ska bli så skönt!