jouren

Som många av er vet har vi det tufft med den yngsta i familjen. Men det är så mycket mer än så som gör så att måendet drabbats... jag tänker på hur mycket som skett de senaste 3 åren. För det första har vi hamnat i en ekonomisk situation där vi lever på -3000kr under existensminimum, OM inte Gunnar jobbar extra vilket han gör i princip varje helg. Jag är själv väldigt mycket med barnen, i och med att Gunnar jobbar. De är inga odågor som är extremt jobbiga att ta hand om, de har som alla andra 1,5 och 2,5 åringar väldigt mycket energi och busar mycket. När det inte är dagis är jag/vi ute med dom minst 3-4 timmar om dagen, minst alltså. Gunnar har sina svackor periodvis i och med vissa händelser i sitt liv som nog kommer påverka honom på ett eller annat sätt livet ut. Det är så lätt för andra att säga att "det är bara att glömma och gå vidare". Klart man går vidare, men ibland halkar man ner för trappen och hamnar i det förflutna en sväng, det är mänskligt. Jag har förlorat människor som jag älskat (och älskar fortfarande) de senaste 2 åren, människor som alltid kommer ha stora platser i mitt hjärta. Allt detta har gjort att jag på nåt vänster drabbats av panikångest.. och så bristen på sömn är en stor bidragande faktor. De senaste dagarna har jag känt hur ångesten smugit sig på, men det har liksom varit hanterbart, jag har tagit "fighten" i skallen och sen har det varit bra. Idag kände jag hur allt bara eskalerade allt eftersom tiden gått... va på väg upp till min Vc i förmiddags, men det va så jävla mycket folk på drop-in'et så jag vände i dörren. Och när jag skulle hämta töserna på dagis så brast det totalt. Kunde varken styra andning eller tal, Susanne som jag pratade med förstod på en gång vad som skedde. Jag va helt oförberedd på detta, trodde att jag skulle klara att hålla det tillbaka. Hon gick iallafall in och ringde Gunnars jobb efter att jag lugnat mig, sedan skickade hon iväg mig till jouren och behöll barnen tills Gunnar kom. Är så otroligt glad över vilken bra förskola barnen hamnat på, eller snarare glad över vilken snäll, förstående och engagerad personal de har! 
Tänker inte sitta och hysha över min rådande situation och mitt mående, bättre att vara ärlig än att sedan få en käftsmäll över att man inget sagt. Fick Atarax utskrivet, och det hjälper otroligt bra, synd på biverkningen att man blir lite smågroggy. Men hellre det än den där kvävande känslan som sitter över brästkorgen. 

Dags att lägga sig... Nora har redan vaknat 2 gånger och somnat om,zzz...

Vem är den skyldige?

Vem har glömt kvar ett sågverk i min hals?! Minns inte vem som flyttade dit det ;p
Nu är både jag och Gunnar förkylda, haft en usel natt, igen, kommer få bli hämtad av personalen med de vita rockarna om detta fortgår... att vara trött vet jag verkligen hur det är, känslan av att vara utvilad är ... vänta nu, utvilad? Jag känner igen ordet men vet inte vad det betyder!?

Nåväl...

Blir en lugn dag idag, barnen har sluppit undan förkylning så de ska jag vräka iväg till dagis snart. Sen ska jag hem igen och SOVA. Ja, du läste rätt, jag ska låta någon annan ta hand om mina barn medan jag latar mig... jag är verkligen en hemsk mamma 😂

Hmm... det är något jag missat med min nya mobil... kan inte lägga in bilder här på bloggen. Blir galen när jag inte får något att fungera... psykbryt!

Ny mobil

Äntligen äntligen ÄNTLIGEN! Igår fick jag nya mobilen, och jag är helt frälst i den! Det är en Samsung galaxy s5. Fick med en Marshall action också, ska ta mig an den senare tänkte jag. Otroligt bra kamera i denna manick, uppskattas. Va även med ett hälsoprogra där jag kan skriva in vad jag äter, sover (den tyckte jag sov för lite av någon konstig anledning ), den har pulsmätare och stegräknare... toppen!! :D
Nu ska jag klä barnen och vandra till förskolan.