3dje kvällsveckan i rad

Gunnar jobbar sin 3dje kvällsvecka, va meningen att han skulle vara på det andra skiftet i 3 veckor till, men de behövde honom bara 1 vecka... vilket resulterar i att det blir 3dje kvällsveckan i rad... sådär lagom roligt, inte. Så trött som jag varit dessa veckor, så trött har jag nog aldrig varit. Somnat bredvid någon av barnen flera kvällar i veckan, zzz...
 
Jag va på strålande humör under förmiddagen, solen lyste och energin kom tillbaka TROTS att jag tappade min iPhone i marken tidigare på morgonen så den sprack på hela baksidan... Sen när solen försvann och telefonen som jag fått av Liselotte började bråka med mig, började även mitt humör svajja. Och efter jag hämtat barnen och pedagogerna berättat att de inte sovit länge för att de blivit väckte vilket resulterade i trötta och gnälliga barn, gjorde ju inte eftermiddagen bättre. Och så lite andra sånadär små obetydliga smågrejer som gjort att humöret dalat, ibland blir man så påverkad av småskit som man egentligen inte borde bry sig om!
Gnäll gnäll gnäll...
 
Imorn ska jag iallafall gå till gymmet efter jag lämnat småtrollen på dagis. Börjat att träna 2 gånger i veckan, en lugn start ska det bli denna gång.
 
 

Jag kommer nog sova gott inatt...

Fick ju snilleblixten att dra barnen i sina pulkor till dagis imorse, bra uppvärmning inför gymmet tänkte jag. Herregud, va helt genomsvettig när jag va framme, både rann och droppade om mig, hoppsan! Är nästan 2,5 km till dagis, så inte undra på att det va lite småjobbigt :p
På gymmet var det lugnt, det va mest äldre människor där, vilket jag tycker känns bättre än smala vältränade brudar. Ja, alltid i början är jag sådär fjantig! Dock, när jag skulle träna med kettlebells, så stod det ju såklart en yngre förmåga av det motsatta könet där och öste gärnet. Nästan ännu pinsammare än en vältränad brud... Jag är väldigt självkritisk och skäms över min kropp, men jag låtsades som att det snöade och började leta efter rätt vikt. Antagligen såg jag så jäkla borta ut så han frågade om jag letade efter något speciellt, pinsamt... Kläckte bara ur mig "jag vet inte om jag ska börja med 12- eller 14 kg... Jag är nybörjare... Skyller allt på barnen över hur jag ser ut..." Det där sista fattar jag inte varför jag sa? Ännu pinsammare. Som tur var så va han väldigt trevlig och avslutade konversationen att jag snart kommer komma in i det. Körde inte riktigt skiten ur mig, tänkte jag skulle undgå skador denna gång. Så var det med det!
Hem och käka och fixa och dona lite innan det va dags att hämta busarna på dagis igen.
Tänkte först ta bussen tillbaka, att dra pulkorna ytterligare 2,5 km var inte jättelockande efter benpasset på gymmet. Men så kom den där envisa Anna fram, så jag gick hela vägen hem. Bytte till vagnen då jag tänkte gå till Lidl och handla lite. Efter handlingen konstaterade jag att det va punka (ovanligt!), fast på framhjulet. Värdelöst med dessa lufthjul! Ja, och att köra en vagn med punktering är ganska så tungt, ännu tyngre på oplogade vägar, phust!
Är rätt slut i kroppen nu... Nu återstår bara nattning av töserna, sen ska jag bara sitta med häcken lååååångt nersjunken i soffan, aaaah!
Maya avgudar "prinsessan Sofia" och älvor, det kanske syns?