Sådär ja...

Det blidde inget stan... Stannade hemma och dammsög och greja lite istället =)

Ibland är man glad för att man pratat med rätt person när något gått fel. Så är det...

Fy fan vad jag inte vill åka tillbaka till Motala!!! Känner nästan en viss ångest smyga sig på mig... Det är ta me fan bara krångel med allt, skolan, pengar och annat jävla bös...
Jag känner att jag trivs här i Lidköping... Vill fly hit igen...
Varför gillade jag inte Lidköping förr? Eller ja... det har ju sin lilla förklaring. Men nu när man mognat på sig lite och inte hänger efter exet som ett jävla plåster och retar gallfeber på varenda jävel så känns det mycket bättre ;p
Jag låter alla vara, så länge de låter mig vara...
Ska klättra uppåt och hamna längst upp på toppen igen, så är det bara! Orkar inte vara halvvägs längre, att inte veta om man faller ner igen eller om man pallar av att klättra upp!

Nu ska jag återgå till min lilla bubbla och hoppas på att tiden går ybersakta resten av veckan...

Calles och Bäckmans gravar




Och så Bäckmans grav... Där höll det på att brista...
Korset där tror jag hans klasskamrater gjorde.. Men ska inte säga för mycket för jag är inte helt säker.



Det får inte gå så många år igen till nästa gång jag beöker gravarna!